Predikan i Fylstakyrkan söndag 21 maj 2023 (bearbetad version).

Bibeltext: Apostlagärningarna 1:1-14.

”I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, »det som ni har hört mig tala om«, sade han. »Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.« De som hade samlats frågade honom: »Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?« Han svarade: »Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.« När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. »Galileer«, sade de, »varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.«”Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.”

Inledning

Min predikan idag ska handla om väntan. Vi säger ibland att vi lever i väntans tider. Inte minst säger vi så när en familj väntar tillökning. I tisdags blev jag farfar för andra gången. När vi fick veta att Johanna och Per-Emil väntade barn igen blev det en väntan som blev intensivare ju närmare dagen för förlossning kom. När jag fick veta att de åkt in till USÖ, hade jag svårt att företa mig något. Gick bara runt och suckade och bad att allt skulle gå bra. Den sköna känslan infann sig när Per-Emil ringde och meddelade att en liten flicka nyss hade blivit född. En sådan väntan får sin absoluta upplösning när barnet är fött, vilket ofta är ganska pricksäkert beräknat.

Ett annat perspektiv på väntan får vi när vi vakar vid en dödsbädd. Vi vet inte när döden kommer att inträffa. Det kan ta en dag, tio dagar eller längre. Det är en osäker väntan. Ett annat exempel på väntan är att bli fast i en bilkö, vilket ofta skapar frustration.

”I väntan på Godot” är namnet på en känd teaterpjäs. Den skrevs 1952 och blev särskilt uppmärksammad när den uppfördes på 1980-talet där rollbesättningen utgjordes av fem intagna på Kumlafängelset. Handlingen utgörs av att två män, Didi och Gogo, står vid ett träd efter vägkanten och samtalar. De väntar på en tredje person, Godot. De vet inte vem denne person är och de vet inte riktigt när och var han ska komma. Så kommer en ung pojke med bud om att Godot inte kommer idag, men kanske imorgon. Under deras väntan samtalar de med varandra om livets meningslöshet. Men förhoppningen är att mötet med Godot ska hjälpa dem att upptäcka livets mening. Men Godot kommer aldrig. Pjäsens budskap blir alltså att livet är slumpartat och meningslöst. Det speciella med just denna uppsättning var att Kumlafångarna lyckades rymma innan en föreställning på Göteborgs Stadsteater.

I TV-programmet ”Idébyrån” presenterades härom veckan en undersökning som visade att andelen svenskar som beskriver livet som meningslöst år 2003 var 6 procent och till år 2023 stigit till 24 procent. Bakomliggande orsaker till ökningen kan vara pandemin, ukrainakriget, klimat- och miljökrisen. Det är en stor utmaning både för samhället och kristenheten.

I bibeltexten vi läst möter vi en grupp Jesuslärjungar som likt, Didi och Gogo, också väntar. De har upplevt en omskakande påskhelg och vet inte riktigt vad de ska tro om framtiden. Det finns säkert både känslor av missmod och meningslöshet hos dem, precis som det kan vara i våra liv ibland. Några av lärjungarna hade till och med gått tillbaka till sitt tidigare yrkesliv. Eftersom det nu gått fyrtio dagar sedan påsken och lärjungarna mött Jesus vid några tillfällen efter hans uppståndelse, är det ändå kanske så att bitarna börjar falla på plats. De har uppmanats av Jesus att vänta på det som Gud har utlovat. De har också fått se och uppleva hur Jesus lyftes upp mot himlen och fördes bort av ett moln.

Nu är de tillsammans och ber –

i väntan på vadå?

(Kunde inte låta bli att travestera på teaterstyckets titel: I väntan på Godot).

• i väntan på att bli uppfyllda av Anden

– Detta var egentligen ingen nyhet för lärjungarna. Jesus hade undervisat dem om Anden innan sin död. Efter sin uppståndelse hade han andats på dem och uppmanat dem att ta emot helig Ande, kanske som en symbolhandling inför det som skulle komma.

– Mottagandet av Anden handlade inte i första hand om en känslomässig kick. Jesus benämnde Anden som Hjälparen. Det antyder att Anden skulle bli en levande kraft i deras liv, en drivkraft.

– Anden har ingen egen agenda – han förmedlar det han får av Jesus, som i sin tur fått det av Fadern. Hela gudomen är involverad.

– Som hjorten efter vatten, jag längtar efter dig, med Andens hela fullhet, o Gud, välsigna mig.

”Om man hoppas på det man inte ser, väntar man uthålligt” (Paulus)

• i väntan på att bli vittnen

– Jesus hade kallat lärjungarna till efterföljelse. De skulle bli människofiskare, hade han sagt. De skulle få vara med om större ting än vad de sett Jesus göra.

– Han hade gett dem det vi brukar kalla missionsbefallningen: »Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.«” Matt. 28:18-20.

– Många utmaningar väntade. När ska det hända? Hur ska det ske? Hur ska det organiseras? Vem ska göra vad? Stora frågor som säkert rörde sig i lärjungarnas hjärtan och tankar. Utmaningarna finns också för oss som församling och i våra egna liv. Hur lever man församling i en sekulariserad tid. Hur kan vi nå utanför vår bekvämlighetszoon?

– Ande du som livet ger, fall nu över mig. Smält mig, fyll mig, tänd mig, sänd mig. Ande du som livet ger, fall nu över mig.

”Om man hoppas på det man inte ser, väntar man uthålligt” (Paulus).

• i väntan på Jesu återkomst

– Jesus hade förberett lärjungarna på att han skulle återkomma till jorden. ”… man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. Matt. 24:30.

– Änglarna som var med vid himmelsfärden talade tydligt om för lärjungarna att Jesus skulle komma tillbaka, på samma sätt som de sett honom lämna dem. Detta satte sig i lärjungarnas hjärtan, vilket märks på hur framträdande förkunnelsen om Jesu återkomst var under den första tiden och även senare i kyrkans historia. Det är först de senaste ca femtio åren som denna förkunnelse tonats ner.

– Deras tjänst skulle kunna påverka tidpunkten för Jesu återkomst. ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, …” Andra Petrusbrevet 3:9, 11.

”Om man hoppas på det man inte ser, väntar man uthålligt” (Paulus).

Avslutning

Jag hoppas att du uppfattat den framåtsyftande riktning som finns i den berättelse vi dröjt inför. Andeuppfyllelsen sker inte för min egen njutnings skull. Den ska vara en hjälp i tjänsten för Guds rike – för de andra. Det sätt vi lever våra liv kan påskynda Herrens dag – Jesu återkomst.

Sätt in ditt namn i uppräkningen av lärjungar som var samlade i den övre salen, där man brukade samlas. Vi brukar samlas här, i Fylstakyrkan. Och nu är vi här. Vad väntar vi på? Vad ber vi om? Vilka är våra utmaningar? Jesus uppmanar i bergspredikan: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Viktigt att vår väntan har rätt fokus.

Att vänta kan vara frustrerande, det kan skapa oro och stress. Men kom ihåg en sak: Gud har all tid i världen och blir aldrig stresssad. Därför får vi vila i vår väntan. Jag vill avsluta med att läsa en text av Per Harling:

Vila i din väntan, stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser. Våga vänta tryggt, snart har dagen grytt. Våren visar vägen, Gud gör allting nytt. Genom din ångest, när allt är svårt, delar Gud din smärta och all din gråt.

Vila i din väntan, stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser. Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot. Herren skingrar rädslan, kornets hopp är stort. Framtiden väntar, vila i tro. Kornet som nu slumrar snart börjar gro.

Gud välsigne dig i din väntan!