Idag (tisdag 2/10) har jag hållit på med några olika projekt hemma i huset. Det ena projektet gäller att tapetsera ett rum på övervåningen som är tänkt bli ett rum för läsning, musiklyssning, helt enkelt ett rum för avkoppling. Det ska också fungera som gästrum. Det är dock en hel del underarbete kvar innan det är dags att hänga tapeterna. Ett tråkigt jobb bestående av spackling och slipning som ibland kan kännas som det omöjligas konst för att få till ett jämnt och bra underlag. Men det ska nog lyckas till slut.

Ett lite mindre projekt har att göra med en längre tids irritation som jag levt med, nämligen att vattnet från tvättstället i badrummet rinner väldigt sakta ut i avloppet. Jag har försökt med en vad jag kallar manuell avloppssug, även hällt i propplösande kemikalier men det har bara hjälpt för stunden. Idag tog jag tag i detta problem under en paus i tapetförberedelserna. Jag skruvade helt enkelt isär kopplingarna under tvättstället och då förstod jag varför avloppsvattnet runnit så sakta. Det var ordentligt igensatt med en äcklig sörja av tvålrester och hårstrån. Att rensa rent i rören får man väl säga hör till det möjligas konst. Jag klarade iallafall av det. Nu rinner vattnet undan ordentligt.

Under tiden jag hållit på med mina projekt i dag har jag via SVT Nyheter följt den andra talmansrundan om regeringsbildningen och de pressträffar som partiledarna hållit efter sina samtal med talman Andreas Norlén. Sedan talmannen träffat samtliga partiledare kunde han konstatera att det parlamentariska läget i princip förefaller lika låst som efter den första samtalsrundan förra torsdagen. Efter överväganden för och emot de båda som sagt sig vara beredda att bilda en ny regering kom talmannen till slutsatsen att det mest logiska var att ge Ulf Kristersson uppdraget att sondera möjligheterna att bilda en regering som tolereras av riksdagen.

Det brukar ibland sägas att ”politik är det omöjligas konst” eller som SVT:s inrikespolitiske kommentator, Mats Knutsson, säger: ”Mission impossible för Ulf Kristersson” att bilda en Alliansregering. Han har nästan alla oddsen emot sig – matematiken (att allianspartierna har ett mandat mindre än de rödgröna), Socialdemokraternas ovilja att stödja en Alliansregering, Centerns och Liberalernas utfästelser att under inga förhållanden sätta sig i en regering som på ett eller annat sätt blir beroende av Sverigedemokraterna. Han kommer säkert att köra detta race ”ända in i kaklet” även om det slutar med han får bilda en moderatregering som med hoppande majoriteter i riksdagen kan styra landet. Det kan ju också sluta med att han får lämna ”walk over” till talmannen och att det blir Stefan Löfven som får göra ett försök. Skulle Kristersson lyckas med regeringsbildningen och dessutom får en budget genom riksdagen får man väl säga att han med denna bedrift bevisat att politik inte alltid behöver vara det omöjligas konst. Det gäller att i varje omöjlighet se en möjlighet.