Detta är temat för kommande söndag enligt kyrkoåret. Bibeltexterna handlar om trons väsen. En av texterna – från Hebreerbrevets elfte kapitel lyder så här:

Jag kan tänka mig att pastorer och präster kommer att predika utifrån följande text från Markusevangeliets tolfte kapitel:

Min avsikt är inte att skriva en predikan, men bara ge några reflexioner:

Först hade jag lite svårt att koppla denna bibeltext till temat ”Trons kraft”, men jag tror att poletten trillat ner. Det handlar om att satsa allt man äger och har för något man har upptäckt är viktigare än allt annat. Kvinnan i texten gav sina sista slantar till templet. De pengar som lades i tempelkistan skulle förmodligen användas till att fylla olika behov. Kvinnan tänkte mer på detta än på sin egen försörjning.

När jag reflekterar över söndagens tema är det två händelser som aktualiserats för mig denna vecka som tydliga vittnesbörd om trons kraft i nutid i vår värld. Båda exemplen härrör från den afrikanska kontinenten.

Det första var i onsdagskväll (3/10). I Fylstakyrkan fick vi möta Monica Woodhouse som tillsammans med sin man Basil under 25 år arbetat med att ta hand om utsatta barn i Sydafrika. Detta arbete började med att Monica och Basil upptäckte hur många barn i deras omgivning som for illa och de kände att de måste göra något. Hon berättar att de i princip började med två tomma händer eller 20 kr som hon sa. Först öppnade de sitt hem men insåg att det var ohållbart i längden med tanke på deras egen familj. Därför köpte de in några begagnade husvagnar som de använde som bostäder till de barn de tagit hand om. Det var ofta så att polisen kom till dem med barn som de tagit omhand pga olika slags missförhållanden.

Verksamheten växte explosionsartat och husvagnarna räckte inte till för att härbärgera alla hjälpbehövande. Därför började de leta efter något mer permanent ställe och fann så det som blev ”Place of restoration”- upprättelsens plats. Idag är de en personalstyrka på 85 personer. Verksamheten har utvecklats i den riktningen att man arbetar aktivt med att barnen ska få komma till en fosterfamilj om inte den ursprungliga familjen fungerar eller finns kvar. Många av barnen har förlorat sina biologiska föräldrar pga aids. Denna inriktning av arbetet har gjort att man bytt namn på organisationen till ”Give a child a family” – ge ett barn en familj. Ca 8000 barn har hittills blivit hjälpta genom denna organisation. Man har utvecklat olika terapimodeller och program. Verksamhetsmodellen har också förts vidare till flera andra afrikanska stater. I allt detta har beroendet av och tilliten till Gud varit det som burit.

Det andra exemplet är det som ligger bakom det som hände kl. 11:00 igår (fredag 5/10) – nämligen norska Nobelkommitténs tillkännagivande av årets fredspristagare till Alfred Nobels minne, där en av de två pristagarna var Denis Mukwege – läkaren som vigt sitt liv åt att hjälpa kvinnor vars kroppar blivit förstörda genom sexuella övergrepp som utförts av soldater i krigssituationer i Kongo-Kinshasa. Han för också sina erfarenheter vidare till myndigheter och beslutsfattare för att få dem att fatta beslut och vidta åtgärder för att förebygga det som händer nu och som han får vara med och hjälpa. Tyvärr tas inte hans budskap alltid emot som vore önskvärt. I stället lever han med ständigt dödshot över sitt liv. Ändå säger han, när han blir tillfrågad om han inte skulle vilja ha en läkartjänst i en lugnare del av världen: ”Jag stannar här, det är här Gud vill ha mig”.

Hans kommentar till att ha fått del av Fredspriset hade en mycket ödmjuk ton. Det var egentligen de han försöker hjälpa som är de verkliga mottagarna av priset. Det är för deras skull han erhållit priset. I sitt arbete bärs han av sin tro.

Så tillbaka till din och min verklighet. Vilken roll spelar tron i våra liv? Är vi som kvinnan i bibeltexten redo att ge allt för det vi tror på? Eller som personerna i exemplen ovan? Eller som de rika i bibeltexten, som gav lite av sitt överflöd, som egentligen inte kostade dem något? Det tål att fundera på.

Här följer avslutningsvis några mycket gamla sentenser om tron som jag hittat på nätet. De äger fortfarande aktualitet: