Någon gång i januari i år fick jag en förfrågan om att komma och predika och sjunga några sånger i en gudstjänst söndagen den 11 maj i Pingstkyrkan, Hällabrottet. Jag tackade ja till detta, även om jag inte är så predikovan numera. På en gång googlade jag fram lite uppgifter om församlingen och fann bl.a. ett reportage ur tidningen Dagen, från församlingens 100-årsjubileum i april 2019. Därur har jag tagit följande uppgifter:

Betesdaförsamlingen bildades den 6 april 1919 och man var då 18 medlemmar. Upprinnelsen till församlingsbildningen var en kristen ungdomsförening som bildats några år tidigare. Församlingsnamnet ”Betesda” var inte helt vanligt, men medlemmarna tyckte det var ett bra namn med tanke på församlingens målsättning. Ordet är arameiska och betyder ”flödeshuset” (Joh 5:2). Betesda var på Jesu tid namnet på en del av vattenförsörjningen till Jerusalem. Och grundarna av Betesda i Hällabrottet ville att församlingen skulle vara ”en välsignelsens flöde” i sin bygd.

Ungdomsarbete i olika former har alltid legat församlingen varmt om hjärtatoch gör så än idag, Regelbundet hålls gudstjänster och bönesamlingar och man samlar in medel till olika missionsändamål. I år är det 60 år sedan den nuvarande kyrkan invigdes. Jag är full av beundran över dena församling och andra i liknande situation, som oförtrutet kämpar på.

Så var dagen inne för mig och min fru, Ann-Catrine, att åka de få kilometerna från Kumla till Hällabrottet och fullgöra vårt uppdrag – att spela, sjunga och predika. Det kändes gott att vara där. Efter gudstjänsten blev jag varse att en av gudstjänstbesökarna var biskopen i Västerås stift, Mikael Mogren. Han var på besök hos en av våra vänner som också var med. Hade jag vetat det i förväg hade jag nog blivit nervös.

Här följer min predikan i en något bearbetad version:

Om oro och tro på livets väg – Joh. 14:1-14.

”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.« Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« Filippos sade: »Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.« Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.”

Inledning

Vår bibeltext utgör inledningen till det textavsnitt i Johannesevangeliet som brukar kallas Jesu avskedstal, kapitlen 14-17.

Enligt Howard Snyder har denna passage ofta tolkats genom medeltida föreställningar om himlen snarare än i ljuset av Gamla testamentets undervisning. Han påpekar att Jesus i detta kapitel inte nämner ‘himlen’ uttryckligen, utan talar om ‘min Faders hus’, vilket representerar platsen där Guds närvaro manifesteras. I Gamla testamentet kan detta syfta på hela skapelsen, templet i Jerusalem eller Gud själv. För Snyder är därför Guds ‘hus’ eller ‘boning’ varhelst Guds närvaro känns och hans vilja sker. Kanske även himmelsperspektivet är relevant att ha med i tanken.

I kapitlen innan har Jesus talat med lärjungarna om hans förestående död, instiftat nattvarden, avslöjat vem som kommer att förråda honom samt förutsagt att Petrus kommer att förneka honom. Dessa saker skapar oro i lärjungagruppen. Dessutom politisk oro i landet. Hur ser framtiden ut egentligen?

När vi ser ut över vårt land och vår värld kan vi också ställa den frågan. Hur ser framtiden ut för oss, våra ungdomar, barn och barnbarn och världen i stort? Klimatkris, krig, gängkriminalitet, ekonomisk instabilitet etc. Likasom lärjungarnas oro var befogad så är också vår.

I inledningen av texten möter Jesus upp lärjungarnas oro med uppmaningen: Känn ingen oro! Tro på Gud och tro på mig! Det kan låta lite kaxigt, som att Jesus inte tar deras oro på allvar. Men ser vi djupare på texten förstår vi att det är precis tvärtom. Tre tankar i texten vill jag ta fasta på:

• rummen hos Fadern, • vägen till Fadern och •:gemenskapen med Fadern genom bön.

Känn ingen oro – det finns många rum hos Fadern

Jesus är pedagogisk – han ser vad lärjungarna behöver. Han tar fram ”rummet” som en bild för avskildhet, skydd och trygghet.

När pojken Emil i Astrid Lindgrens berättelse jagas av sin pappa för att han gjort ett hyss, då springer han till snickarboa och låser in sig där. Han behöver skydd och trygghet, åtminstone till pappans värsta ilska gått över.

Eller, för att ta ett mer näraliggande och drastiskt exempel: Vad gör människorna i Kiev eller Charkiv eller någon annan stad i Ukraina, när flyglarmet går. Jo, de söker sig till skyddsrum eller andra utrymmen där de kan få en upplevelse av skydd och trygghet.

”Rummet” kan även stå för andra värden och aktiviteter.

• det finns många rum i Faderns hus – men det är inte vilka rum som helst. Det är rum i Guds närhet. Det var vad lärjungarna behövde efter Jesu död, när frustrationen över hur framtidenskulle te sig, grep tag om dem. De fann ett rum, gömde sig där och låste in sig. Ett fysiskt rum. Men rätt som de är där i rummet och samtalar med varandra om det som hänt de senaste dagarna så står han där, Jesus, livs levande, mitt Ibland dem.

• Jesus är garant för dessa rum ”Annars skulle jag gå bort och bereda plats åt er”.

• Jesus vill vara med oss där – Jag vill att ”ni ska vara där jag är”.

• Där och då – i himlen, men också här och nu – i församlingen och på andra platser för Gudsnärvaro såsom naturen, havet etc.

”Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.«” Joh.16:33.

Lärjungarnas oro och rädsla för utsatthet och förföljelse på grund av sin tro var inte obefogad. De dröjde inte lång tid efter den kristna kyrkans grundande som lärjungarna blev förföljda och skingrades. Så har det fortsatt genom historien.

Kristna är den mest förföljda gruppen i världen. Enligt Open Doors är 380 miljoner kristna förföljda och diskriminerade. 7679 kyrkor och kristna byggnader attackerades förra året, 4476 kristna mördades på grund av sin tro och 209 771 personer tvingades fly.

Var finner man trygghet och ro i sådana tider. Hos psalmisten finner vi ett svar: ”Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt, min starka klippa. Sätt alltid din lit till honom, du folk, öppna ditt hjärta inför honom. Gud är vår tillflykt. Ps. 62:2-3, 6-9.

Vi sjunger: Bara i Dig har min själ sin ro, bara i Dig min Gud:/ Från Honom kommer mitt hopp, bara Han är min klippa, min frälsning och min borg, jag skall inte vackla.

Paulus tar upp tanken om boningar hos Gud: ”Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. 2 Kor. 5:1.

Finns det plats för alla i Faderns hus? En berättelse om vikten av att ha allt i ordning för att säkra plats på ett hotell får åskådliggöra hur viktigt det är att ha koll på läget inför mötet i Faderns hus.

Det hände förra sommaren. Min fru och jag skulle resa upp till vår kyrkstuga norr om Piteå. Vi brukar övernatta på ett hotell i Örnsköldsvik. Det har vi gjort tre gånger per sommarsäsong sedan 2019, då vi köpte stugan. Och det har alltid fungerat. Men denna gång fanns det inget bokat rum åt oss. Vad hade hänt? Jag kom fram till att jag nog missat att göra sista klicket i bokningsprocessen. Att jag inte fått någon bokningsbekräftelse hade jag helt missat. Som tur var fanns det lediga rum.

Ibland känner vi oss misslyckade som människor och tvekar om det finns en plats åt oss i Guds närhet. Då får vi bedja med den norske låtskrivaren och sångaren Trygve Skaug: ”När priset blir för högt för att följa efter dig, då är allt jag har, en bön om att du sparar en plats till mig”.

Tro på Jesus – han är vägen till Fadern

En väg signalerar riktning och rörelse mot ett givet mål. Vårt mål är ju att nå det eviga livet i sin fulländning, hos Fadern. Den väg Jesus visar oss och vill leda oss på är:

• sanningens väg – ”Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.” Joh. 17:17.

• livets väg – ”Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva.” 5 Mosebok 30:19.

• kärlekens väg – ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.” Joh 17:26.

• enhetens väg – ”Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” Joh. 17:20-21.

År 2025 är ett ekumeniskt jubileumsår. Det är i år 100 år sedan dåvarande ärkebiskopen inbjöd till det första ekumeniska mötet i Sverige och det är 1700 år sedan kyrkomötet i Nicea hölls, då en av de nuvarande trosbekännelserna bestämdes.

Vi sjunger: Jag vet en väg som leder till himlens sköna land. Väl går den genom mörker och prövningar ibland. Men till den ljusa staden den ändå säkert bär. Den vägen Jesus är, den vägen Jesus är.

Gemenskapen med Fadern – en bönerelation

• bön till Fadern i Jesu namn – Att be i Jesu namn handlar om något helt annat än vilka ord vi avslutar våra böner med. Det handlar om att ställa sig bakom det som Jesus vill. Det handlar om att erkänna för honom att han, som har ett mycket bredare perspektiv på tillvaron än vi har, också vet mycket bättre än vi själva vad vi behöver. Det handlar om att lita på att Jesus har kontroll på allt och vill vårt eviga bästa. Det handlar om att be att hans vilja skulle ske i våra liv, också de gånger vi inte förstår varför livet är som det är.

bön utan begränsningar – ”Vad ni än ber om ska jag göra”

bön som ett pågående samtal med Gud – ” Be ständigt” 1 Thess. 5:17.

Vi sjunger: Viska en bön när det ljusnar, viska en bön vid middagstid, viska en bön när det skymmer, det skänker ditt hjärta frid.

Gud hör din bön när det ljusnar, Gud hör din bön vid middagstid, Gud hör din bön när det skymmer och skänker ditt hjärta frid.

Avslutning

Jag har utifrån bibeltexten försökt säga något om rummen i Faderns hus, Jesus som vägen till Gud och bönen som gemenskap med Gud. Här får du några frågor att reflektera över:

Har du en trygg plats att gå till när oron tränger sig på?

Har du slagit följe med Jesus på den väg som leder till Fadern?

Lever du i en bönerelation med Gud?

Gud välsigne oss alla! Amen.

Om du klickar här nedanför kan du läsa en betraktelse över rummen i Faderns hus ur ett annat perspektiv.

Ett rum som är ditt