Julhelgen 2024 är över. Sitter i fåtöljen och låter tankarna fara iväg. På julaftons förmiddag såg jag för första gången direktsändningen i SVT från Gamla Stortorget i Åbo, Finland, där julfreden utlyses. Detta är en nästan obruten tradition sedan medeltiden. Programmet inramades av sång och musik. Bl.a sjöngs psalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg”, Det var en stämningsfull upplevelse. På hemmaplan har vi firat jul ungefär som vi brukar. Jullunch i vårt hem, tillsammans med barn och barnbarn och mina syskon. Julevangelium, klapputdelning, Kalle Anka med kaffe och godbit. En trevlig julafton, helt enkelt.

Samtidigt tänker jag på alla insatser som enskilda personer och olika organisationer gör för att ge ensamma och behövande människor ett värdigt julfirande i form av julmat och gemenskap och kanske en julklapp. Jag är full av beundran inför detta. Skulle jag kanske kunnat bidra med mer än bara pengar i kollekten?

Juldagen inleddes med ett tidigt uppvaknande strax för sex. Om en timme skulle vi vara på plats i kyrkan för julottan. Välkända julpsalmer och dito sånger sjöngs gemensamt av de församlade. Några barn framförde fiolmusik och sång. Flera andra sånginslag på jultemat förekom. Med en varm ton höll pastorn en tänkvärd julottepredikan. En klockren julotta. Efteråt följde julottekaffe med skinksmörgås och en god stund av gemenskap. Julfriden var påtagligt närvarande.

Väl hemkommen igen slog jag på en nyhetsuppdatering. Det skulle jag inte gjort, för det vara inga goda nyheter som presenterades. Under julnatten hade Ryssland utfört en av sina mest kraftfulla robot- och drönarattacker på flera platser i Ukraina, där målet torde varit att slå ut så mycket som möjligt av el- och värmeförsörjningen i landet. Varför måste detta ske just under julnatten? Här blev det kollision i mitt huvud. En av julestrid störd julefrid. Så långt bort från det julen handlar om som det går att komma.

Efter några timmars vila samlades samma sällskap som på julafton, hemma hos min syster för den traditionsenliga kalkonmiddagen. Det var som vanligt mycket gott och vi fick några timmar av fin gemenskap.

Så blev det annandag jul. På dagen tjugo år sedan den tragiska tsunamikatastrofen i Indiska oceanen inträffade. Runt 230 000 personer omkom varav 543 svenskar. Många skakande berättelser av överlevare framkom i olika TV-program under eftermiddagen. Hur kunde det hända? Och varför just mitt under julhelgen? De frågorna får vi inget svar på. Men en sak är klar: För de flesta överlevare och kanske speciellt för dem som förlorade en eller flera anhöriga ligger denna händelse som ett störningsmoment varje jul, då de påminns om katastrofen som vände liv till död, glädje till sorg på några korta timmar natten mot annandag jul. Sånt ska bara inte få hända. Men ibland händer sådant som ingen vill ska hända. På denna minnesdag kändes det fint att via TV få ta del av den minnesgudstjänst som sändes från Uppsala domkyrka. Det var som att den störda julfriden på något sätt återupprättades där på annandagens eftermiddag. Och nu följer mellandagarna….