Lördag morgon. Dagen före andra advent. För att vara jag blev det tidig uppstigning denna morgon, runt halv åtta. Anledningen var att jag skulle delta ii en herrfrukost i kyrkan, som började klockan halv nio. Och jag hann dit i tid. Och det blev en trevlig tillställning med ett gäng på tjugotalet herrar i olika åldrar. Vi serverades goda mackor caterade från SubWay i Kumla. En helt vanlig dag – men ändå inte. Det var första gången i församlingens historia som det inbjöds till herrfrukost. Initiativet föll väl ut och det kommer säkert att följas av flera sådana.

Hemma igen efter knappt två timmar. Drack en mugg kaffe med min fru. Därefter gjorde vi sällskap för att utföra några ärenden. Först till Hallsberg, där vi lämnade in lite prylar till secondhandbutiken ”Bra & Begagnat”. Vidare till vår återvinningscentral i Kvarntorp, där vi slängde en del skräp och trädgårdsavfall. Från Kvarntorp drog vi direkt till Marieberg för lunch på IKEA, diverse julklappsinköp och trängsel bland andra hungriga och julklappshandlande människor. Helt vanliga sysslor en vanlig dag i advent.

Tillbaka i Kumla igen, efter några timmar, var det fikadags. Besökte först mataffären för att kompletteringshandla lite inför kvällen. På hemvägen tog jag denna bild, en vanlig syn utanför biblioteket i Kumla i adventstid.

Det blev kväll och därmed kvällsmat, som denna kväll bestod av ”Fish & chips”. Mycket gott! Vi satt i köket och åt, vilket vi vanligen gör. Vi såg ”Rapport” på köksteven. Mest negativa nyheter, men en positiv stack ut, som vi inte haft riktigt koll på – invigningen av den sedan branden i april 2019 efter fem år återuppbyggda ”Notre Dame” i Paris.

Det blev inte alls den TV-kväll vi hade tänkt oss, antingen Idolfinalen i TV4 eller en konsert i SVT2. Nej, vi förblev sittande kvar vid köksteven och såg nästan hela invigningsceremonin på SVT Play. Över tre timmar varade sändningen. Och vi satt där och förstod ingenting av det som sades. Allt var på franska och det språket ligger helt utanför vår kompetens. Men mäktigt var det, det kände vi. Flera av Frankrikes tidigare presidenter närvarade tillsammans med många världsledare. President Macron invigningstalade och kyrkans ärkebiskop hade en framträdande roll. Vacker körsång och orgelmusik förgyllde det hela.

Det som i min värld förväntades bli en helt vanlig dag i advent blev till stor del något helt oväntat. Men det var det värt. Både den historiska herrfrukosten och invigningen av ”Notre Dame”. Värdet av det senare hade för mig varit ännu större om den TV-sända ceremonin haft svensk undertext eller åtminstone varit ledsagad av en svensk kommentator. Detta till trots kändes det som att jag ändå varit med om en stor historisk händelse.