När jag härom dagen var på efterkontroll hos min läkare Marios på ögonkliniken vid USÖ, fick jag bekräftat att mitt högra öga ser bra ut. Med ny kontaktlins där bör synskärpan kunna förbättras något, trodde han.

I mars 2021 fick jag en kraftig infektion på hornhinnan i det högra ögat. Läkningen gick bra med hjälp av olika droppar som jag fick ta. Några dygn på sjukhuset blev det också. En följd av infektionen blev att det bildades tjocka ärr på hornhinnan, vilket gjorde att synen försämrades påtagligt. Men dagarna före jul 2022 kunde det mesta av ärrbildningen tas bort med hjälp av en laserbehandling, som Marios utförde på ett förtjänstfullt sätt.

Men vid återbesöket undersöktes också mitt vänstra öga. Det besked jag fick efter den undersökningen var absolut inget jag förväntat mig eller hoppats på. Det visade sig att där finns både gråstarr (katarakt) och åldersförändringar på gula fläcken (makula).

Det är ju inget som går att se på dessa bilder. Men med de apparater som finns på ögonkliniken och läkarens skarpa ögon var det ingen tvekan. Jag har i första läget att se fram emot en gråstarroperation till hösten. Hur problemet med gula fläcken ska hanteras är i nuläget inte bestämt. Jag har hört exempel på personer som fått operera gråstarr och gula fläcken vid ett och samma tillfälle. Om det är möjligt beror på vilken typ av förändring av gula fläcken man har. Det finns två sorter och bara den ena är behandlingsbar. Än så länge känner jag mig ganska lugn inför vad beskedet jag fick denna dag kommer att betyda. Jag är van vid att leva med synsvårigheter.

Ända sedan i början av tonåren har jag haft ögonproblem som ständig följeslagare genom livet. Jag fick börja tidigt med glasögon som hjälpmedel. Mitt synfel försämrades ganska fort. Täta byten av glasögon blev följden. Det visade sig att mitt eskalerande brytningsfel hade att göra med att jag hade en ögonsjukdom som innebar att hornhinnan ändrade form, den blev ojämn och toppig. Sjukdomen benämndes keratokonus. Som bilden längst till höger visar, så blev det för mig när jag skulle läsa. Och det var ju hopplöst.

Till slut var det inte möjligt att korrigera synen med glasögon. Istället fick jag börja använda hårda kontaktlinser. Jag var då i tjugoårsåldern. När jag första gången fick prova att ha kontaktlinser i ögonen, var det som att en ny värld öppnades. Allt blev så klart och tydligt, fullt av detaljer som jag inte tidigare sett. Jag minns särskilt gräset och gruset, träden och dess blad. Det var fantastiskt.

Efter besöket på ögonkliniken denna dag konstaterar jag att jag numera lever med en trippel i ögonproblem – keratokonus, katarakt, makula. Det ska jag nog klara av, tänker jag. Gud hjälpe mig därtill!