En berättelse om livet i kyrkstuga 19 i Norrfjärdens kyrkstad.
Förberedelser inför en ny stugsäsong – sommaren 2021.
Denna sommar hade vi mycket på gång i stugan. Det stora projektet var att byta panel på utsidan. Vi hade sökt byggnadslov och fått tillstånd att byta ut hela fasaden. Helst vill myndigheterna att man lappar och lagar i stället för att göra helt nytt för att byggnaden ska vara så autentisk som möjligt. I vårt fall ansåg man dock att det fanns goda skäl till att vi skulle få byta fasad – dels var den befintliga i mycket dåligt skick och dels var den målad med plastfärg vilken skulle vara oerhört svårt att få bort och dessutom inte är tillåten. Det kändes som att vi i princip var på väg att få en helt ny kyrkstuga denna sommar.
Inför sommaren 2021 var alla tillstånd klara och vi hade godtagit en offert från den lokala byggfirman ”SBM Norrfjärden AB – Snickeri, Byggnation, Marin”. Vi hade från första dag vi köpt stugan fått en så värdefull kontakt med firmans ägare – Per Söderberg – så det kändes tryggt att fortsätta med den kontakten.
Eftersom stugan ligger i en kyrkstad med särskilda regler för vad och hur man får göra vid renovering av fasad och isolering fick vi kontakt med en antikvarisk expert – Anna Elme’n Berg, vid Piteå museum – som kom att bli till stor hjälp för oss.
Första resan
Första resan till stugan säsongen 2021 företog vi i mitten av maj och stannade två veckor. När vi kom upp fanns det några få snöfläckar kvar på gräsytan ner mot Fjörn. När vi åkte söderut hade all snö hunnit smälta bort. Under den första stugvistelsen för säsongen fanns det en del smått och gott att ägna sig åt. Jag räfsade gräsytan runt stugan ren från höstens löv och det torra gräset. Räfsa och skottkärra fick jag låna av kyrkan.
Vi deltog i olika aktiviteter som ordnas av kyrkan. Förutom gudstjänsterna är det en trevlig samling vid lunchtid varje måndag. Den som vill får gå med på en kortare promenad i närområdet. Sedan samlas man i ena hörnet av kyrkbacken där ett antal bänkar är placerade. Kaffet som ska avnjutas kokas över öppen eld. Det smakade väldigt gott ihop med den lilla kakan som tilltugg. Vid dessa samlingar lärde vi känna en del bybor. Mycket trevligt!
Andra resan
Efter några veckors försommarvistelse hemma i Kumla, styrde vi så kosan norrut igen, lagom till midsommarveckan. Det var efter midsommar som arbetet med panelbytet på stugan skulle gå av stapeln. Innan det kunde påbörjas skulle jag och min fru göra första strykningen av Falu rödfärg på panelbrädor och fotbrädor. Vi hade fantastisk tur med vädret. Det var solsken och värme alla dagar vi målade. Alltså både bra målarväder och torkväder. Vi hann klart med vårt beting precis lagom till midsommarhelgen och kände oss nöjda med vårt jobb. Nu kunde vi fira midsommar i lugn och ro.
Midsommaraftonen firade vi tillsammans med Herbert och Gun, min svåger och svägerska. Den sena kvällen bjöd på tjusig solnedgång över Fjörn. Friluftskyrkan var iordninggjord till söndagens gudstjänst som vi deltog i.
Måndagen efter midsommar kom så två snickare och påbörjade arbetet med panelbytet. Först var det att riva den gamla panelen, ta bort sågspånsisoleringen, isolera med diffusionsskivor och sedan såga till och spika på de nya panelbrädorna. Helst hade hantverkarna velat skruva brädorna men det tillät inte vår antikvariska expert. Byggfirman hade lyckats få tag i panelbrädor som så när stämde överens med den tidigare panelen, vilket var viktigt. Jag hade fullt upp med att köra den gamla panelen till återvinningscentralen i Öjebyn.
Arbetet tog ungefär en vecka. Någon dag var snickarna tvungna att göra en insats på något annat bygge. Vi var mycket nöjda med det arbete de utförde på vår kyrkstuga. Det märktes att de visste vad de gjorde.
Ett överraskningsmoment var det när snickarna på ett par ställen hittade angrepp av hästmyror när de rev panelen. Det var ju tvunget att åtgärdas. Det skedde genom att Anticimex kom och behandlade med sina myrmedel, samt att delar av de angripna träreglarna fick bytas ut. Bilden visar hur myrangreppen såg ut. Även om det var lite trist att göra denna upptäckt så kändes det skönt att det blev åtgärdat.
Medan snickarna arbetade på utsidan höll Ann-Catrine och jag på att göra iordning på insidan. Vi ordnade till en köksdel vid rummets ena vägg. Spis, kylskåp och bänkskåp hade vi köpt från ett studentboende i Örebro som skulle rivas för att ge plats åt ett nytt. Att studenter inte ägnar så mycket tid åt avancerad matlagning förstod vi med tanke på skicket på de vitvaror vi köpte. De såg helt oanvända ut. Något skåp blev det från Ikea. Vi kände oss nöjda med resultatet. Här några bilder.
Den övriga inredningen i stugan har vi införskaffat från olika delar av landet. Det har nästan varit som Nils Holgerssons underbara resa genom landet, där vi gjort nedslag på några olika platser och fått med oss det vi behövde för att inreda vår stuga. På bilderna ser du vad och varifrån vi hämtat dessa saker. Det har varit trevliga utflykter. Min fru har stått för idéerna i denna process.
Tredje resan
Eftersom jag hade en tid att passa hemma i Kumla vände vi hemåt i början av juli för att företa den tredje resan norrut sista dagarna i juli. När vi passerade Ånäset passade vi på att ta en paus och besöka Norrmejeriers ostlager där. Det var mäktigt att se alla lagerhyllorna fulla med de goda Västerbottenostarna. Lite folkbildande ord fanns att läsa i anslutning till lagret. Vi köpte med oss en ostbit därifrån, så klart.
Väl tillbaka i kyrkstugan återstod en del målningsarbete. Ett andra varv Falu rödfärg skulle strykas på panelen och alla vita detaljer skulle också målas ytterligare ett varv. Vi kom nästan i mål med målningen innan det var dags att avsluta sommarsäsongen detta år 2021. De återstående detaljerna skulle få vänta till nästa sommar. Vi ville ju inte bara arbeta utan även ta det lugnt och umgås med vänner.
Under denna vistelse i stugan fick vi några besök söderifrån. Det var våra vänner Barbro och Ingvar från Karlsborg och min syster Ewa från Kumla som gladde oss med sina besök. Det är så vi vill det ska vara, att fler av våra vänner vågar företa sig den långa resan till Norrfjärden.
En oväntad fjärde resa norrut
Med orden ”Sorgen och glädjen de vandra tillsammans” inleds en av psalmerna i psalmboken. Att det är så fick vi uppleva detta år. Alla gånger vi varit uppe i stugan, sedan vi köpte den sommaren 2019 har vi träffat och umgåtts mycket med Ann-Catrine’s bror Herbert och hans fru Gun. Vi har hälsat på dem och de har kommit till oss och vi har gjort utflykter tillsammans. Att de fanns häruppe bidrog starkt till att vi bestämde oss för att skaffa en kyrkstuga. Vi hade träffats flera gånger denna sommar och haft det så trevligt.
Det var på lördagkvällen den 9 oktober. Vi satt hemma i Kumla och tittade på TV. Så ringde telefonen. Det var Gun som ringde. I chocktillstånd berättade hon att Herbert hastigt avlidit till följd av ett hjärtstopp. Dödsbudet kom som en chock även för oss. Vi bestämde oss direkt för att åka upp till begravningen, som senare blev bestämd till tisdagen den 2 november.
Vi åkte upp och stannade en vecka och bodde hos Gun i Luleå. Hon ville gärna det och vi tyckte inte att det kändes så inbjudande att sova i stugan denna gång. Däremot åkte vi ut dit några gånger för att uppleva lite höstkänsla i stugan. Inga problem att få upp värmen. Det var intressant att jämföra stugvyn nu mot vad vi varit vana att se den under sommaren.
Med en känsla av sorg och vemod började vi så den sista resan hem för detta år. Nu väntar vi på en kommande sommarsäsong för nu var vintern på gång. Det märkte vi särskilt när vi körde mellan Skellefteå och Umeå, där det snöade ganska rejält.
Med denna vintriga bild avrundar jag det fjärde och kanske sista avsnittet i berättelsen om livet i kyrkstuga 19 i Norrfjärdens kyrkstad, på temat ”Att leva sin dröm”. Vi är glada att Herbert fick vara med i processen med vår kyrkstuga, vid köpet och under både den inre och yttre renoveringen och även fick se slutresultatet. Nu får livet gå vidare för oss tills vår stund på jorden är över. Och en del av det livet kommer att levas i kyrkstugan. Drömmen var ju att få se detta renoveringsobjekt förvandlas till en till det yttre vacker och det inre funktionell och trivsam kyrkstuga och det har vi nu fått uppleva.
Inför nästa stugsäsong, sommaren 2022, ser vi mycket fram emot att våra barn, dottern Caroline, sonen Per-Emil och hans fru Johanna med barnbarnet Rut kommer och hälsar på.
Berthils Blogg 