Nästan ett antiklimax på påskutflykten

Påsken 2022

Nej, det var verkligen inget som liknade ett antiklimax med själva påsken, snarare tvärtom. Att vi kunde samlas till påskens gudstjänster, som vi inte kunnat göra på två år, på grund av pandemin. Det var för mig själv och kristenheten i stort något som skulle kunnat benämnas som ett klimax. Att jag fick min fjärde covidvaccination i stilla veckan kändes också riktigt bra. Nej, det var något helt annat, kopplat till en dagsutflykt vi gjorde, jag och hustrun, på annandag påsk.

Utflykt till Hornborgasjön

Vi startade tidig förmiddag och åkte mot Falköping. Lunchen hade vi bestämt att inta på Falbygdens Osteria. Det hade en god vän rekommenderat. Så blev det. En ostbuffe’ av sällan skådat slag.

Tallriken blev rejält fullmatad med diverse ostar av olika slag, olika sorters kex och bröd, lite kött, korv och några pajer samt diverse såser och andra tillbehör. Det var verkligen en god och smakrik lunch.

Mätta och belåtna och berikade med diverse inköpta varor från den ostdingnande butiken styrde vi vidare de ca en och en halv milen mot målet för dagens utflykt – Hornborgasjön – med hjälp av GPS och vägskyltning. Ingen av oss hade varit där tidigare. Det vi visste om denna sjö var att det är Sveriges största fågelsjö, kanske mest känd för den stora mängd tranor som stannar till där några veckor varje vår. I ett nyhetsinslag på TV härom veckan, hörde vi att det i år varit rekordmånga besökande människor för se en inte rekordstor mängd tranor. Nu var vi där. Mycket personbilar och husbilar på de olika parkeringarna kunde vi se. Vi såg också en del människor där. Många entusiaster med kikare och kameror med långa teleobjektiv. Vi gick omkring på spångarna och såg också ett antal fågelarter. Vi kunde konstatera att Hornborgasjön erbjöd en underbar miljö, även för människor.

När vi gått runt och tittat någon timme blev vi kaffesugna och köpte kaffe och glass och satte oss och njöt, med utsikt över sjön. Vi satt där en god stund, men det började närma sig hemresa. Vi kände oss nöjda med timmarna vid Hornborgasjön, men det var ändå något som skavde. Trots att vi ansträngt oss hade vi inte lyckats få syn på en enda trana. Vi hade ju läst på ett anslag att det idag hade räknats in 2100 stycken.

Innan vi gick till bilen, gick jag därför tillbaka till caféet och frågade en av tjejerna i kassan var tranorna håller till. De är på andra sidan sjön i närheten av Bjurums kyrka, fick jag till svar. Platsen kallas Trandansen. Jag tackade och tänkte att kassörskan precis nu hade räddat vår dag. Så det var bara att sätta sig i bilen och köra tillbaka några kilometer och runda sjöns södra del. Snart fick vi syn på kyrkan och strax därefter även tranorna. Så härligt att äntligen få se dessa stora fåglar. Det var ju till stor del för detta som vi företagit denna utflykt.

Vilken tur att jag kom på att fråga efter tranorna. Hade jag inte gjort det hade vi nog tyckt att dagen slutat i ett antiklimax. Nu blev det bara nästan så. Nej, bättre än så. Det blev en toppendag!