Så är dagen kommen, dagen med stort V som i vaccination. Sitter i bilen och inväntar min tid. Det har varit en lång väntan men nu ska det ske, om bara några minuter.

**************

Det har nästan gått ett halvår sedan mitt senaste blogginlägg, ett inlägg som handlade om rädsla och hopp i coronatid. Under den tid som förflutit sedan dess har jag ägnat mycket tid åt annat media. Under adventstiden gjorde jag en julsångskalender, där jag sjöng en advents- eller julsång per dag, som jag lade ut på facebook. Dessutom har jag för min församlings räkning, Fylstakyrkan i Kumla, spelat in andakter och lagt ut på nätet. Till min hjälp har jag haft min fru Ann-Catrine och son Per-Emil. Det har varit en intressant och lärorik tid.

Men tiden och inspirationen har inte räckt till bloggskrivande, då jag saknar ”en snabb skrivares penna” för att citera prästen och poeten Nils Bolander. Kanske jag får mer tid framöver. Och inspiration.

***************

Nej, nu är det dags. Jag lämnar bilen, som vi parkerat några hundra meter från vaccinationlokalen, mässhallen Conventum i Örebro. Allt går väldigt snabbt. Vid ingången möts jag av en ordningsvakt som kort frågar: ”Bokat?” Jag svarar ännu kortare: ”Ja”, varpå vakten visar vart jag ska ta vägen. Får en blankett i handen från Folkhälsomyndigheten där jag avlämnar en hälsodeklaration som jag lämnar till personalen vid vaccinationsstation 20 som jag tilldelas. Fick sätta mig på en stol. Och innan jag hinner reagera har jag fått min första dos, av märket Pfizer. Efteråt uppmanas jag att flytta till en stol lite längre bort och sitta kvar där tio minuter. Om jag ville fick jag ta en dryck från Kivik. Och det ville jag. Men drycken ska mitt barnbarn Rut få nästa gång vi träffas.

Så här såg det ut i vaccinationslokalen – ingen trängsel precis:

****************

Efter nio timmar sedan sticket, och än så länge känner jag inte av något obehag. Inte ens lite ömhet i armen. Men det kanske kommer i morgon. Jag skönjer dock ljuset i tunneln vad gäller den sociala isolering vi levt under i drygt ett år. Nu väntar vi bara på att min fru också får sitt vaccin.

På återhörande.

Godnatt!