Vid infarterna till många städer finns numera digitala ljusskyltar där respektive kommun förmedlar olika angelägna budskap. Med jämna mellanrum byts budskapen ut. Kumla är ju en kommun som vill vara i framkant på många områden. Självklart har de ordnat med en dylik ljusskylt. Den finns när man kör in mot Kumla norrifrån. När jag för en tid sedan kom åkande där nästan jag studsade till. Den text som mötte mig var den här:

Håll med om att detta är ett motstridigt budskap. Det rimmar inte med hur vi tänker oss sättet att visa omtanke om varandra. Ledordet här borde väl istället vara ”närhet”. Kan man visa en medmänniska omsorg på avstånd? Handlar inte omtanke också ibland om beröring?

Jag är inte dummare än att jag förstår andemeningen i ljusskyltens text. Vi lever i en tid som inte liknar någon annan tid, som varken du eller jag eller någon annan i Kumla, Sverige och världen varit med om. Vi benämner den Coronapandemins tid. Under denna tid har otroligt många begrepp och förhållanden ställts på ända. Allt för att till varje pris minska smittspridningen. Vi går nästan omvägar för varandra när vi är på affären och handlar. Högst femtio personer får delta som publik i en gudstjänst, en konsert eller annat kulturevenemang, eller ett idrottsevenemang. Är vi där måste vi hålla avstånd i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer och arrangörernas information. I ljuset av detta blir plötsligt ljusskyltens budskap rimligt, men bara under Coronapandemins tid. Förhoppningen är ju att inte denna tid ska bli alltför lång. Ett dugligt vaccin är förmodligen det enda sättet för att vi i sinom tid ska kunna leva mer ”normalt”.

De senaste dagarna har vi sett vådan av att inte leva efter ljusskyltens budskap. På flera håll i landet har smittspridningen tagit fart igen. Det har främst skett i samband med fester, idrottsevenemang etc. Än gäller alltså den numera kända uppmaningen som MSB:s (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap) representant brukar avsluta sin presentation på de myndighetsgemensamma pressträffarna:

”Låt oss hålla avstånd, hålla ut och själva vara en del av lösningen.”

Svante Werger

Medan vi väntar på normalitetsläge kan vi använda telefonen och olika sociala medier till att visa omtanke eller träffas ute och prata en stund. Och från första oktober är det nu också möjligt för anhöriga att under ordnade former besöka sina närstående på äldreboenden. Från i våras var ju budskapet annars detta: Att inte besöka sina närstående på äldreboende är ett sätt att visa omtanke.

Det finns också en annan dimension i skyltbudskapet om avstånd och omtanke i våra liv, som gäller både under Coronatid och alla andra tider. Det handlar om hur vi bemöter varandra när vi har det svårt på olika sätt, kanske drabbats av sjukdom eller någon nära anhörigs bortgång. Då kanske det ofta är bekvämast att leva efter ljusskyltens bokstavliga budskap – att inte komma för nära. Vi intalar oss själva att vi på det sättet visar omtanke genom att vi inte tränger oss på och bidrar till att riva upp jobbiga känslor hos vår medmänniska. Här bör vi tänka efter och inse att vi med närhet också i sådana situationer kan bli en del av lösningen för en medmänniskas välbefinnande. Men i nuläget tvingas vi låta närhet ta sig andra uttryck än den rent fysiska.

Låt oss vara rädda om varandra!