Krisen som väcker tankar …

Eftersom jag tillhör en riskgrupp lever jag i karantän i hemmet tillsammans med A-C. Detta har nu pågått i sju veckor. Och hur länge vi får leva så har vi ingen aning om. Vi veckohandlar online, har ytterst få fysiska sociala kontakter. Träffar vi barn och barnbarn så sker det utomhus och är noga med att hålla avstånd. Vi försöker ha bra rutiner för det dagliga livet. Hittills har det funnits och finns fortfarande en hel del att göra i trädgården. Det finns också gott om tid för tankar och reflektion kring den Coronakris som just nu pågår i vår värld. Detta historiska skeende som ingen – jag skriver ingen – nu levande person i hela världen någonsin varit med om tidigare, men som virusforskare räknat med och varnat för att det skulle inträffa någon gång. Coronakrisen väcker tankar …

… om ett litet virus oberäkneliga framfart

Ett nästintill osynligt kronliknande virus, det nya Coronaviruset, som kring årsskiftet såg dagens ljus i staden Wuhan i Kina. Människor i Kina insjuknade, många av dem dog. Smittan spred sig snabbt till omkringliggande länder, snart också till Europa och övriga världen. Vi börjar nu se konsekvenserna av Coronavirusets framfart. På alla plan – antal smittade, intesivvårdsbehandlade och döda. Antal varsel och permitteringar på arbetsmarknaden, antal företagskonkurser. En världsekonomi i gungning. Som Soheila Fors med hjälp av ett ordspråk så träffande sammanfattade situationen i ett inlägg på Facebook: ”Liten tuva stjälper ofta stort lass”. Precis så är det. Ett litet osynligt virus har tvingat världen att dansa efter sin pipa. Många beskriver kampen mot Corona i krigstermer och i flera länder har införda restriktioner varit av sådant slag som är vanligt vid politisk oro i ett land eller vid krigstillstånd. Hur länge ska denna kamp behöva pågå? Och vem avgår med segern? Kommer vi att få ett vaccin som är bra nog? Eller ett läkemedel som lindrar sjukdomsförloppet hos de som blir svårt sjuka?Eller är det flockimmunitet som ska eftersträvas? Coronakrisen väcker tankar …

… om ekonomiska och sociala konsekvenser

Vi har hört fondförvaltare och företagsledare måla upp scenarier som om om de blir verklighet skulle föra oss tillbaka till 30-talets depression med massarbetslöshet och social misär i vårt land och i många andra länder som följd. Antalet permitteringar, varsel och företagskonkurser den senaste tiden talar ju sitt tydliga språk om vart vi kan vara på väg om inte krisen får ett någorlunda snabbt slut. Hur detta slår på individ- och familjenivå kan vi bara ana. Jag tillhör dem som pga börsoron sett över mitt fondsparande. Det vi upplever nu är dock ingen ”vanlig” finanskris som brukar inträffa med viss regelbundenhet och som politiken brukar kunna hantera. Detta är något helt annat. En världsomfattande, livshotande och oförutsägbar sjukdomssmitta har oss i sitt grepp och leder till svåra och i det närmaste oöverblickbara ekonomiska och sociala konsekvenser. Coronakrisen väcker tankar …

… om kamp på liv och död i pandemins spår

Att sjukdomen i sig är förrädisk har vi förstått. En del människor smittas utan att få några symtom. Andra blir allvarligt sjuka, ofta med ett långt sjukdomsförlopp. Antingen tillfrisknar de till slut eller också avlider de. Dessutom finns det de som dör bara inom några få dagar.

För drygt en månad sedan fick denna förrädiska Coronapandemi ett ansikte för mig. En av de första ca 100 personer som avlidit, var radioprofilen Kerstin Behrendtz. Jag kände henne inte personligen men tycker mig ändå haft någonslags relation till henne. Genom åren har jag varit en ganska inbiten radiolyssnare, främst kanalerna P1 och P4. Ofta har jag lyssnat på ”Radiosporten”, inte bara för sportinslagen utan mycket för att jag gillade den musik som spelades under programmen. Och det var ofta Kerstin som valt musiken. Likaså lyssnade jag på nattradioprogramet ”Vaken” under de mer än tio år jag extraknäckade som tidningsbud. Då var den av Kerstin valda musiken mitt sällskap i natten. Hennes namn har jag hört tusentals gånger i dessa radioprograms avannonser. Därför fick jag en lite konstig känsla när jag på sociala medier kunde läsa om hennes bortgång i Corona. Eftersom vi var i samma ålder var det kanske inte så konstigt att jag tyckte om den musik hon valde i de olika programmen. Hon arbetade som musikredaktör i ca 47 år på Sveriges Radio.

Några veckor senare senare offentliggjordes att medieprofilen Adam Alsing avlidit i sviterna av Coronasjukdom. Jag kan inte säga att jag hade någon relation till honom mer än att jag sett honom enstaka gånger på TV och hört honom i radio ibland. Han var ändå en offentlig person som nu också fick ge Corona ett ansikte.

Kerstin Behrendtz och Adam Alsing

Som väl är börjar det nu också komma berättelser om människor som tillfrisknat från att ha varit svårt sjuka. Även en del mycket gamla människor, vilket känns hoppingivande. Det leder mig in på tankar …

… om hoppet mitt i hopplösheten

Musikern och riksdagsledamoten Roland Utbult drabbades av Corona och blev riktigt illa däran. Jag gillar hans sånger och en del av dem har jag själv sjungit. Hör hans berättelse från TV-programmet ”Helgstudion” söndagen 3 maj genom att klicka på pilen:

Ett starkt vittnesbörd om att vårdpersonalens bemötande och omsorg kan bidra till att man som svårt sjuk ändå kan känna ett visst lugn och en hoppfullhet. Detta, som i Rolands fall, parat med det hopp som den kristna tron ger, också uttryckt genom många människors förböner blev en positiv förstärkning i hans tillfrisknandeprocess.

Personliga reflektioner efter sju veckor i karantän

Jag har funnit mig tillrätta i situationen. Livet pågår trots allt – här hemma och där ute i naturen. Det blir vardag också i Coronatider.

Eftersom jag vill leva måste jag hålla ut i den sociala distanseringen för att om möjligt slippa sjukdomen. En måhända banal konsekvens av detta är att jag bytt frisör. Jag hann precis bli klippt av min ordinarie frisör veckan innan vi gick in i karantän. När det nu var dags för hårklippning igen blev det A-C som fick gå in i frisörsrollen. Resultatet blev riktigt bra tycker jag.

De dagliga myndighetsgemensamma pressträffarna kl. 14 i SVT2 ingår i dagsrutinen. Det råder ingen brist på gudstjänstutbud via webben. Man kan även delta i digitalt kyrkfika. Det jag saknar i allt detta är ju gemenskapen och den fysiska närvaron i gudstjänstrummet. Och inte minst samvaron vid fikabordet. Men jag reder mig som det är. Nuläget hjälper mig att inse vad som är viktigt i livet. Kanske också att bearbeta frågorna kring sjukdom och död så att jag är mer beredd när den dagen en gång kommer.

Några inplanerade händelser under våren som får skjutas på framtiden:

  • Nu på söndag (10 maj) skulle jag deltagit i ett årsmöte med den ideella missionsföreningen ”Bulgarien i Fokus” som skulle hållas i Flen.
  • Lördagen den 16 maj var A-C och jag bjudna på bröllop.
  • Måndagen den 18 maj skulle A-C och jag åkt upp till Norrland för att fortsätta renoveringen av vår kyrkstuga. Denna resa har jag sett fram emot sedan vi var däruppe i början av september förra året och påbörjade renoveringen.

Jag hoppas att vi ska kunna göra en Norrlandsresa innan sommaren är över. Årsmötet och bröllopet blir förmodligen längre fram i höst. Hur en framtid efter Coronapandemin ser ut i övrigt är svårt att sia om. Att vi helt och hållet kommer att gå tillbaka till som det var innan är inte troligt och kanske inte ens önskvärt. Det kan finnas anledning att återkomma till detta en annan gång.

Till sist vill jag dela två saker:

  • Den uppmaning som MSB: s (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) representant på pressträffarna brukar avsluta sin presentation med:

Följ Folkhälsomyndighetens rekommendationer och låt oss alla vara en del av lösningen.

  • Den bön som Sveriges Kristna Råd i mars 2020 formulerat utifrån Coronavirusets inverkan på individer och samhälle, vilken kan vara till hjälp i vår egen bön under denna tid:

Bön:

Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande.

I denna oroliga tid sträcker vi oss mot dig i bön. Vi ber om vishet, vägledning och uthållighet för alla dem som har ett övergripande ansvar i samhället – regering, riksdag, myndigheter. Vi ber att de frimodigt visar tydligt ledarskap som strävar efter det gemensamma bästa.

Vi ber också för dem som arbetar inom sjuk- och hälsovården samt andra som upprätthåller viktiga samhällsfunktioner. Låt oss alla bidra till ett samhällsklimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Vi ber för dem som drabbas av sjukdom och för dem som känner oro och ängslan. Ge oss kraft att som medborgare i Sverige och världen stödja varandra bortom egna intressen. Uppfyll oss med din heliga Ande som du har sänt till vår förvandling. Ge oss förmåga att visa på den kärlek och solidaritet som Jesus Kristus visar.

I Jesu namn.

Amen.

Lämna en kommentar