Ibland brukar jag kolla på bilannonser på Internet. När bilarnas utrustning beskrivs återkommer ofta på nyare bilmodeller ordet ”keyless”. Detta engelska ord betyder väl närmast nyckellös eller utan nyckel. När ordet används i dessa bilbeskrivningar avses att det visserligen finns en nyckel till bilen men att den inte behöver användas. Den kan ligga kvar i fickan. Ligger den där kan man öppna bildörren och starta bilen. På något, för mig, oförklarligt sätt fungerar det. Jag vet, för jag har själv en keyless bil.
Jag befinner mig just nu i Sälen. Vi kom hit i söndagskväll. Med takboxen på bilen, fullastad med skidor och stavar, samt lite matvaror som behövde vara i kyla under resan. Väl installerade i fjällstugan gick jag ut till bilen för att öppna takboxen och hämta in matvarorna. Då upptäckte jag att låset frusit igen. Först fick jag inte ens in nyckeln i låset men efter en stund lyckades det. Dock lyckades jag inte vrida om nyckeln så att låset öppnades. Jag fick nästintill panik inför detta faktum. Hur skulle det bli med skidorna och matvarorna? Skulle jag lyckas få upp luckan? Jag gick tillbaka till stugan och hämtade ett verktyg, en polygriptång, som jag tänkte skulle bli räddningen. Så blev det inte – tvärtom. Jag tyckte inte jag tog i särskilt hårt men tydligen tillräckligt hårt för att det som absolut inte fick hända ändå hände – och så stod jag där med halva nyckeln i handen. Det var inte kul att komma upp till stugan och berätta vad som hänt. Min fru blev dock inte förvånad när hon förstått att jag skulle använda en tång.

Under nattens timmar låg jag och funderade på hur jag skulle lösa problemet med den stängda takboxluckan. Efter frukosten åkte jag till en bilverkstad i Lindvallen, gick in och pratade med de som jobbade där. Jodå, de skulle kunna hjälpa mig. Det var bara att backa bilen intill verkstadsporten. Jag hann knappt kliva ur bilen och gå till bilens bakdel förrän verkstadskillen redan fått upp luckan och efter ytterligare någon minut även lyckats pilla ut den del av nyckeln som satt kvar i låset. Jag var helt förbluffad över hur lätt han löste problemet. Och med extranyckeln som turligt nog fanns med kunde jag nu låsa och låsa upp luckan precis som vanligt. Jag tackade verkstadskillem för hjälpen. Någon betalning ville han inte ha. ”Det där bjuder vi på”, sa han. Så kunde jag åka tillbaka till stugan och leverera diverse matvaror från takboxen och visa upp de båda nyckelhalvorna.

Jag kände att jag ville göra något för den hjälpsamme verkstadskillem och drog därför ner till ICA i Sälens by och köpte några semlor som jag sedan åkte tillbaka och lämnade till honom och hans arbetskamrater. De blev glada och jag kände mig tillfreds.

För att knyts ihop denna berättelse med inledningen till detta blogginlägg blir min konklusion: Keyless hade varit bättre. Men om takboxluckan kunnat öppnas utan nyckel hade det inte funnits stoff till denna berättelse. Så bäst det som skedde.