I dag har vi tänt det första ljuset i adventsljusstaken. Ja, vi har ju förstås flera olika sådana stakar. Men i år har vi en alldeles speciell. Ett adventsljus skulle jag säga eftersom det är stöpt i ett stycke. Det är A-C som har gjort det. Nu har hon också tänt det.

för drygt 55 år sedan.
Att än en gång få gå in i en adventstid, efter en tung höst, det känns stort. Första söndagen i advent inleder ett nytt kyrkoår och har i år temat ”Ett nådens år” . Det känns som en välbehövlig och positiv ingång. Vi får liksom en andra chans i vår relation till Gud och hans rike.
Igårkväll deltog jag med Fylstakyrkans kör i en härlig adventskonsert där Tine Röjås var gästsolist med den äran. Det var fint att få sjunga och lyssna till både de gamla traditionella adventssångerna men också en del för mig nya. Det kändes också gott att genom en kollekt få bidra till Lepramissionens arbete.
Vi sjöng bl.a. två olika tonsättningar av psalmen ”Bereden väg för Herran”. I söndagens adventsgudstjänst sjöng kören en annan, nyare tonsättning av samma psalmtext som för övrigt skrevs i Kumla av kyrkoherden Frans Michael Franzén i början av 1800-talet. Oavsett vilken melodi vi använder är texten densamma. Varje vers avslutas med orden: ”Välsignad vare han som kom i Herrens namn”. Och det är ju detta adventstiden egentligen handlar om – inte så mycket om pepparkakor och pynt och andra yttre attribut som finns med oss denna tid. Han som en gång kom, kommer igen, till världen, till sin kyrka, till dig och mig med erbjudande om en framtid och ett hopp mitt i en oviss framtid och en hopplös tid. Allt detta har sin grund i Guds nåd. Utmaningen till oss idag kan inte uttryckas bättre än som Anders Frostenson gör i en av sina psalmer:
Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium: himmelriket är nära.
En av denna söndags bibeltexter kan du läsa här nedan. Den formulerar adventsbudskapet i några sammanfattande teman:
- uppmaning till glädje och jubel
- det personliga Gudsmötets möjlighet och grund
- löftet om ett världsomspännande fredsrike

Länge har ju frågorna kring krig och fred varit aktuella. De frågor som nu med kraft engagerar många människor, inte minst ungdomar, handlar ju om klimat och miljö. Europaparlamentet antog för några dagar sedan en resolution om att det råder klimatnödläge. En bibeltext som jag tror säger oss något om dessa frågor kan vi läsa i Romarbrevets åttonde kapitel. Jag citerar dessa verser utan vidare kommentarer.
”Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.” Romarbrevet 8:20-22
I hoppet är vi räddade — ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.” Romarbrevet 8:24-25
Domedagsrösterna hörs inte så mycket i våra kyrkor idag som förr. Nu är det bland forskare och opinionsbildare ute i samhället som dessa röster hörs. Jag tror dock att kyrkan har en djupare dimension att förmedla i detta. Då handlar det om hoppet om räddning och ett nådens år från Gud. Och det gäller nu, i adventstid, år 2019. Låt oss vänta uthålligt!