Som du kanske minns från mitt förra inlägg blev jag utskriven från sjukhuset den 1 oktober. Det blev sammanlagt 15 dygn på USÖ. Det var skönt att komma hem, även om mina infektions- och njurvärden fortfarande var för höga. Därför blev det fortsatta provtagningar och kontakter med sjukhuset även sedan jag kommit hem.

Väl hemkommen kände jag mig bra även om jag var ganska trött. Första helgen i oktober var vi ute på den traditionsenliga konstslingan som genomförs i Kumla, Hallsberg och Östernärke, där konst- och hantverksutövare visar upp sina alster i sina ateljéer. Dessutom kan man besöka olika kulturmiljöer.

Vi besökte Kånsta kvarn som Ernst Kirchsteiger renoverade för något år sedan, vilket sändes i TV4.

Vi besökte även det gamla persedelsförrådet i Sannahed, där numera Sannaheds hembygdsförening byggt upp ett museum av gamla miljöer i Kumla. I Hallsberg såg vi den miniatyrjärnväg som ett gäng entusiaster byggt upp som visar stationen och banområdet med miniatyrtåg som kör. Det var trevligt att se allt detta.

Helgen avslutades med en konsert i Kumla kyrka med Göran Fristorp som artist. Jag gillar hans sätt att framträda. Han har en lagom distans till sig själv. Här kan du lyssna på ett klipp av en av låtarna – ”Jag var en vandrare” – den sång jag tror han är mest känd för.

Käftsmällen

Hittills hade jag känt mig riktigt bra. Men någon dag efter helgen upptäckte jag att det gjorde ont i axlarna så fort jag rörde dem. Även i händerna och fingrarna kände jag av värk vid rörelse. Detta blev värre och värre. Jag kunde knappt ta mig ur sängen och hade svårt att klä på mig. Allt var besvärligt. Det kändes som att jag fått en riktig käftsmäll, då jag trott att jag var på banan igen efter den kraftiga maginfektion jag legat inne på USÖ för. Oktober månad har jag genomlevt som i ett töcken.

Efter diverse provtagningar och läkarkonsultationer fick jag den 5 november börja äta kortisontabletter och märkte direkt att det gjorde skillnad.

Det kändes bra några dagar men efter någon vecka kände jag mig sämre igen. Hade svårt att röra mig. När min läkare hörde av sig och undrade hur jag mådde och jag berättade hur det var, justerade hon kortisondosen för mig och det resulterade i att det blivit bättre nu. Eftersom kortisonanvändningen inverkar på mitt blodsocker håller jag nu på att få hjälp att justera insulinintaget.

Även om jag inte är helt återställd efter en helt sjuk höst kan jag instämma i mycket av innehållet i akademiledamoten Kristina Lugns sångtext ”Nu mår jag mycket bättre”. En sak, bland några flera, som dock inte stämmer är orden om firande av ett plötsligt tillkommet bröllop. Däremot firar A-C och jag 45-årig bröllopsdag om drygt en månad vilket vi båda gläds åt.

Nu mår jag mycket bättre Tack och lov att jag finns
Se på mig jag är rasande bra Ja, jag mår som en prins.
Vad vill du ha till middag? Kanske leverpastej?
Jag ska städa åt dig. När du faller för mig, mår du så mycket bättre.
Säg tack till var dag du får leva Var glad at du är så normal.
Ditt blodtryck är lagom Och dina sorger dom har dött av samvetskval.
Nu kommer jag och tar dig Du blir glad må du tro
när jag satsar på lyxproduktion just där du brukar bo.
Var inte dum i huvet det är stjärnklart ikväll.
Kom och åk är du snäll i min snygga rondell.
Sen mår du mycket bättre.
Min vän, jag ska vakta din oro Jag är som ett tröstpris till dig
Jag spritter av lycka. På filten som du bredde ut.
Kom sov hos mig
Var har du lagt min mössa? Vill du leva med mig?
Å min blomma i midvintersnö låt mig handplocka dig.
Jag är så mycket bättre än jag vågade tro.
För min oro har flytt. När jag blev som förbytt blev jag så mycket bättre
Vi är så mycket bättre än vi nånsin förstått.
Se på oss vi mår äntligen bra. Och vi luktar så gott.
Nu ska vi fira bröllop det kom plötsligt minsann.
Du är varm, du är skön och ditt motsatta kön gör mig så mycket bättre.
Du är varm, du är skön och ditt motsatta kön gör mig så mycket bättre .
Nu mår jag mycket bättre Tack och lov att jag finns
Se på mig jag är rasande bra Ja, jag mår som en prins
Jag är så mycket bättre än jag vågade tro.
När min oro har flytt, när jag blev som förbytt, blev jag så mycket bättre.
När min oro har flytt, när jag blev som förbytt, blev jag så mycket bättre.

Benny Andersson har tonsatt och arrangerat och sången framförs av Tommy Körberg och Helen Sjöholm. Klicka på länken nedan och lyssna:

www.youtube.com/watch

Jag hoppas att mitt tillfrisknande består och att det därmed ska dröja innan jag skriver något om egen sjukdom.

Avslutningsvis vill jag tillönska dig som läst dessa rader en ljus och fin adventstid! För mig känns det skönt att vara på banan igen när vi nu närmar oss den tiden.