I måndags (29 juli) fick jag en parkeringsbot. Du vet den där gula, oansenliga lappen fästad under ett torkarblad på framrutan.Det var inte första gången det hände. Tidigare gånger har det handlat om att jag parkerat där man inte får parkera eller att parkeringstiden gått ut eller att jag glömt lägga parkeringsskivan synlig vid framrutan. I dessa lägen har det varit så självklart även för mig att jag gjort fel. Det var dock inte något av dessa alternativ denna gång. Så här gick det till:

Det hände i Hallsberg, på gatan utanför sonens och sonhustruns fastighet. Min fru skulle hjälpa till att plantera en häck. Jag skulle frakta bort ca 15 plastsäckar innehållande bortgrävda grästorvor från anläggning av en rabatt. Säckarna var tunga som bly trots att de inte var helt fyllda. Säckarna låg i ett hörn av tomten som vette ut mot gatan. Där fanns också en öppning i staketet som skulle underlätta lastningen på släpkärran. För att inte blockera uppfarten till grannens garage gjorde jag det som blev mitt stora misstag den dagen eller, om man så vill, min lagöverträdelse. Jag parkerade nämligen på vänster sida, mot färdriktningen och det är förbjudet. Så får man inte göra. Jag måste erkänna att det inte är första gången jag har parkerat på detta sätt. På samma ställe som nu och även hemma på vår gata och kanske på andra ställen också. Och vi alla fyra kände oss lite konstiga. Det var som att vi inte riktigt kunde ta till oss att detta förbud existerade.

Det är nu inte så att jag anser mig blivit felbehandlad av en nitisk parkeringsvakt som bara gjort sitt jobb. Kanske bara omständigheterna runt situationen väcker en del frågor. Man undrar t.ex. hur vanligt det är att en parkeringsvakt befinner sig i detta villaområde i utkanten av Hallsberg på en gata där det nästan aldrig står parkerade bilar vare sig på rätt eller fel sida. En annan fråga som inställer sig är varför han/hon inte kunde besvära sig att kolla lite kring fastigheten för att se om om det fanns någon där att påpeka felparkeringen för och kanske kunna lösa frågan resonemangsvägen. Det syntes ju tydligt att vi höll på att arbeta med lastning av kärran men vid tillfället för bötfällningen åt vi lunch ute på baksidan.

Jag kommer inte att bestrida ärendet utan betala bötessumman på 800 kr så fort jag satt punkt för detta inlägg. Sonen och sonhustrun är snälla nog att stå för halva bötesbeloppet. Min reflexion efter denna händelse är att man kan reagera väldigt olika när man gör sig skyldig till en felparkering. Denna är en av de mest svårsmälta jag varit med om.