Först lite Torpnostalgi

I prunkande midsommargrönska samlades tusentals människor från olika delar av Sverige och några även från andra länder till den 132:a Torpkonferensen. Om jag inte räknat fel har jag varit med om 66 av dessa i följd. De första dock utan att jag hade någon koll alls eftersom jag torpdebuterade som tvååring. Då fanns ingen babysång som jag skulle kunnat deltaga i. Det har berättats för mig att jag på stapplande ben gick omkring på området ledsagad av två kvinnliga evangelister som tagit hand om mig några timmar då mina föräldrar var fullt upptagna med att ta hand om och ordna för torpbesökare som bodde på Götabro Evangelisthem som det då hette, idag Götabro Kursgård. Mina föräldrar var föreståndarpar där.

Längre upp i åren blev jag ju medveten om konferensen på ett annat sätt. Det fanns barnmöten att gå på. Jag gillade också att sitta och prata med busschauffören som körde bussen mellan Torp och Kumla när han väntade på avgång. Några år var jag parkeringsvakt. Så minns jag en konferens då jag bestämt mig för att gå på alla möten i ladan. Jag kan ha varit i 12-årsåldern då och det blev många samlingar, minns inte antalet. Under flera år var jag med i konferenssångarna. Det var roligt, man kände sig på något sätt mer delaktig än om man bara satt och lyssnade. Senare följde en lång period då jag blev involverad i konferensbyrån och hade ansvar för förmedlingen av husvagnar som torpbesökare fick hyra av privatpersoner som ställde upp sina husvagnar på campingen. Det var ett omfattande arbete som påbörjades tidigt på våren. Jag har alltså haft många olika sysslor på Torpkonferensen genom åren, men på senare år varit vanlig besökare. Så också i år.

Programhäftets framsida

Helande och hopp

Temat för 2019 års Torpkonferens var ”Helande och hopp”. Det genomsyrade i stort sett alla samlingar i mötesladan och även i många av de olika seminarier som hölls i tält och andra lokaliteter på området. För mig mer eller mindre kända talare har belyst temat ur olika aspekter:

• Helande och hopp för mig som enskild person
• Helande och hopp, från mörker till ljus
• Helande och hopp mitt i förtvivlan och förvirring
• Helande och hopp för staden
• Helande och hopp genom tillbedjan
• Helande och hopp för världen
• Ge helande och hopp vidare genom fokus på Jesus – Mission – Unga.

Som synes mycket helande och hopp. Det var ett viktigt och bra valt tema, men då temaorden i många samlingar upprepades väldigt ofta, blev de nästan lite uttjatade.

Det är alltid en speciell känsla att gå omkring på konferensenområdet. Även om mycket är sig likt är det ändå mycket som förändrats genom åren. Både de yttre, praktiska arrangemangen har förändrats, men också innehåll och upplägg, en del till det bättre och en del enligt min uppfattning till det sämre.

En del av konferensområdet

Starkaste intrycken

Det jag bär med mig från årets konferens var Sebastian Staksets starka vittnesbörd på tisdagkvällen, Britta Hermanssons predikan på onsdagkvällen samt Rickard Lundgrens predikan på lördagkvällen. Mikael Tellbes bibelstudier, som jag lyssnade till via webben, var mycket givande. Konserterna med Per-Erik Hallin och Bengt Johansson samt Tine Röjås och Nils Peter Vaggelyr var också riktiga höjdare. Missionsdirektorernas dialogpredikan på söndagen blev en stark utmaning till att vi som församlingsrörelse ska fokusera på Jesus – Mission – Unga.

Den avslutande föreställningen ”Avslöjad” med Egil Svartdahl och Samuel Ljungblahd i rollerna som sig själva, satte på ett tydligt sätt fingret på de rollkonflikter som kan uppstå för en pastor eller artist, som mitt i en hektisk arbetssituation också har ett ansvar för egna barn och familjer. En mycket tänkvärd och bra föreställning kryddad med många sånger av Samuel Ljungblahd.

Det var ju självklart roligt att se min son, Per-Emil, spela med i Andreas Wistrand Band på lördagförmiddagens missionsgudstjänst.

Andreas Wistrand Band

Torputvärdering

När jag några dagar efter midsommar var ute på facebook fick jag plötsligt upp en utvärderingsblankett för årets konferens. Jag började svara på frågorna, de var ganska många och intressanta. Det viktigaste för mig att få uttrycka var, att trots den mångfald av möten och semenarier som erbjuds, upplever jag en oerhörd brist på mångfald framförallt i kvällsgudstjänsterna när det gäller inslag av sång och musik. Självklart har lovsången sin plats där, men enligt min uppfattning även andra sång- och musikstilar. I mitt enkätsvar citerade jag Paulusorden från Kolosserbrevet kapitel 3 vers 16: ”Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan”. Som jag förstår det kan och ska lovsången till Gud ha olika uttryck. Därför framförde jag en önskan om en konferenskör till kommande konferenser. Med en liten koppling till temat är det mitt hopp att så sker. Och jag vet att vi är många som delar denna förhoppning.

Men jag skrev också att oavsett om jag får gehör för mina synpunkter eller ej, kommer jag att fira midsommar på Torp nästa år igen och så många midsomrar jag orkar vara med.

Så är det bara.