Sonen och sonhustrun hade precis köpt hus. De hade därför sålt sin kolonilott och en lördag i september skulle jag och min fru hjälpa dem att ordna en del på lotten inför ägarbytet. När vi kom dit fick vi nästan en chock. På ett av äppelträden hade en stor och äppeltyngd gren gått av och låg så till att vi nästan inte kunde ta oss in på tomten. Hur det var så gjorde vi det iallafall. Vi resonerade lite om hur vi skulle hantera den uppkomna situationen och kom fram till att jag skulle komma med släpkärra och såg efter helgen och ordna till det hela. Rätt som vi höll på där bland äpplen och trädgrenar kom Johanna och Per-Emil fram till oss och Per-Emil berättade kort och rakt på sak: ”Ni ska bli farmor och farfar någon gång i början av maj nästa år”!

Oj, vilken glädjande nyhet. Vi hade nog undrat om det skulle bli så någon gång. Åren går ju. Både jag och min fru fylldes av någon slags euforisk känsla. Den känslan har funnits med oss hela tiden under deras graviditet och vi har fått följa dem nära i denna process.

Vid femtiden i går morse – 7 maj – fick vi ett SMS från Per-Emil: ”Vattnet har gått, vi är på väg till USÖ”. Det verkade bli födsel några dagar tidigare än beräknat. Efter någon timma kom nästa SMS som berättade att de hade fått åka hem igen och vänta tills värkarna kom igång innan de skulle komma tillbaka till BB. Lite längre fram på förmiddagen meddelades vi att de var tillbaka på förlossningen, fått ett eget rum och att de smärtfyllda värkarna nu kommer regelbundet. En lång väntan följde. Vi fick en lägesrapport på eftermiddagen att det var kämpigt. Det blev kväll. Det blev natt. Och inga meddelanden. Vi hade svårt att sova. Men så vid kvartisextiden skrev Per-Emil: ”Nu är hon ute”! Det blev som förväntat en flicka. Och jag svarade: ”Äntligen”! De hade kämpat tappert. Nu hade de fått belöningen. Fantastiskt!

När jag googlade på ”att bli farfar” var bland det första som kom upp nedanstående klipp från Youtube. Jag tyckte det var lite roligt att få med det i detta inlägg. Klicka på nedanstående länk:

https://youtu.be/mEsXH2apbBo. (Det funkar alltså inte att trycka på pilen här nedanför eftersom det bara är en skärmdump).

Jag kan i övrigt inte jämföra mig med kungen av Sverige men en sak har jag gemensamt med honom: Jag har blivit farfar! Och jag skulle kunna uttrycka mig på ungefär samma sätt inför detta faktum som kungen gör i ovan angivna youtubeklipp. att det känns jättebra och det viktiga är att allt gått bra och att föräldrarna och barnet mår bra.

… och vad månde detta innebära?

Det innebär säkert många saker som jag inte har koll på nu men det jag tänker på är:

• att vi har fått en ny familjemedlem att älska och stödja
• att en ny generation kommer till i vårt lilla släktträd
• att nya prioriteringar i mitt liv kan bli nödvändiga
• att det nyfödda barnet bär en unik uppsättning gener som bär spår från sina föräldrar, mor- och farföräldrar och generationer innan dem – en svindlande tanke.

På nätet hittade jag nedanstående artikel ur Svenska Dagbladet – mycket läsvärd!

Viktigt att ta platsen som morfar/farfar

Dagens morfar/farfar deltar betydligt mer i sina barnbarns liv än tidigare generationer. Tomas Arvidsson presenterar sig till och med i första hand som morfar. – Det är mycket starkare och mer engagerande än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
— Läs på www.svd.se/viktigt-att-ta-platsen-som-morfar-farfar

Jag är beredd att anta den utmaning som farfarskapet innebär. Må Gud så hjälpa mig!

Och än en gång: Stort grattis till er – Johanna och Per-Emil! Välkommen lilla Rut(h?)! Det bästa önskar jag er – Guds välsignelse!