Seefeld, Österrike. Skid-VM 2019. Torsdag och damstafett. Svenskt guld efter Stina Nilssons spurtduell mot Therese Johaug. I en av flera segerintervjuer uttryckte hon sig ungefär så här när hon skulle beskriva sin känsla under slutspurten, helt utpumpad och tömd på alla krafter: ”Jag tänkte, hellre dör jag än kommer tvåa”. Till saken hör att Sverige kommit just tvåa i de senaste damstafetterna i VM. Stina var oerhört fokuserad på sin uppgift. Hon hade noga preparerat bansträckningen, visste var hon skulle sätta in stöten om rätt läge var förhanden. Hon hade noga besiktat spurtområdet för att känna sig bekväm där på upploppet om det skull komma till en spurtuppgörelse. Hennes satsning tillsammans med de övriga tjejerna i svensklaget lyckades. Det var fantastiskt att uppleva målgången via TV.

Denna händelse har en parallell i Bibeln. I 1 Kor. 9:24-27 liknar aposteln Paulus den kristna tron som att vara med i en löptävling. Han skriver så här:

”Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper och jag slår inte i luften när jag boxas. Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.”

Stina Nilsson exemplifierar genom sin inställning – hellre dö än komma tvåa – hur viktigt det är att vara fokuserad i det man gör och hur man lever som människa överhuvudtaget och som kristen – för att nå sina mål. Stina hade målbilden klar. Om hon kom i rätt läge skulle hon ge allt för att vinna guld. Och hon klarade det. Jag vet inte om jag är där än att jag själv skulle kunna uttrycka mig i likhet med Stina Nilsson.

Tillbaka till skid-VM och fredagens herrstafett. Det svenska laget gjorde inget dåligt lopp men det räckte inte till någon medalj. Calle Halfvarsson gick ut hårt på sin sträcka och låg bra till från början men efter ett tag slog mjölksyran till och benen stumnade. När detta inträffar spelar det ingen roll om man haft målbilden aldrig så klar för sig in i huvudet. Hur Calles lopp utvecklades visade på hur viktigt det är hushålla med krafterna så de inte tar slut långt innan målgång. Detta är säkert något av det svåraste en skidlöpare har att göra.

Oavsett hur det går för en skidåkare i ett enskilt lopp får ju hon eller han flera chanser under sin karriär. Så är det också i din och min livskarriär. Om vi inte alltid lyckas som vi önskar i våra liv så får vi säkert nya chanser. Kanske att vi någon gång under vårt liv kommer i ett läge då vi kanske som Stina Nilsson kan säga – hellre dör jag än kommer tvåa – och är beredda att ge allt vi kan och har, för att klara det saken gäller – livet.

Jag avslutar med ett citat från Bibeln, Jes. 42:3, där det om Gud sägs följande:

”Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte.”