Det är andra gången vi är i Benidorm. Vid vårt första besök här för några år sedan var vi ett gäng som promenerade upp till det kors som är rest lite norr om staden på drygt sexhundra meters höjd över havet i naturreservatet Sierra Helada.

I år fegade vi ur lite och tog taxi upp, Det kändes som att det var värt de dryga sju euro som det kostade. Väl där uppe var upplevelsen lika stark som förra gången – en fantastisk utsikt över staden och dess omgivningar och även ut över havet.

Det var i början av 1960-talet som det första korset bars upp från en kyrka i Benidorm. Det restes på denna plats av några munkar som ville markera ett avstånd till den utveckling som skett i staden, med tanke på den växande turismen, som lett till att Benidorm fått ett rykte om sig att vara en syndens stad. Sedan dess har korset bytts ut några gånger.

Att besöka korset och se utsikten därifrån har blivit en populär aktivitet för många turister. För den inhemska befolkningen har korset blivit en plats där man på olika sätt – med blommor, foton, namnskyltar etc. – vill minnas sina avlidna släktingar och vänner.

För en kristen är ju korset en symbol för det som ligger till grund för vår tro – Jesu död och uppståndelse – såsom det beskrivs i Bibeln. När vi står där vid korset och ser andra människor också stå där kommer refrängen i en gammal sång osökt i mina tankar:

”Vid korset finns rum för dig, vid korset finns rum för dig. Millioner där stå men plats finns ändå, ja vid korset finns rum för dig”.

På vår vandring från korset och ner mot staden tog jag ovanstående bilder. Vi mötte en kvinna och en man som var på väg upp till fots. De satt på en mur och tog igen sig. Mannen såg helt slut ut. Kvinnan frågade om vi kunde engelska och det kunde vi ju lite iallafall. Det visade sig att de missat att ta med sig vatten, vilket ju är nödvändigt med tanke på den krävande vandringen uppför. Som tur var hade vi en halvfylld vattenflaska som vi kunde lämna till dem med förhoppningen att det skulle gå bra för dem.

På eftermiddagen blev det några timmar vid stranden för att senare på kvällen vara med i ”Öppet-Hus” i turistkyrkan då vi bl.a. fick lyssna till sång av ett par från Norge. De sjöng en sång av Nils Frykman som lät så här:

Under kvällen köpte vi några lotter och hade turen att vinna en påse Donuts – inte illa.