Söndagen inleddes med en god frukost i vår lägenhet. Solen sken och det såg ut att bli en fin dag. Vi besökte gudstjänsten i Skandinaviska Turistkyrkan där tjänstgörande ”turistpastorn” Roland Löfgren höll en intressant predikan med personlig prägel.

Efter gudstjänsten gick vi ut och åt en trerättersmeny med god smak, till ett bra pris.

Då hände det… När jag tog en tugga av det bröd som ingick i menyn kändes det som ett litet gruskorn i tuggan. Jag tog ut ur munnen det jag trodde var ett gruskorn men kände då något annat i munnen. Tungan – denna känsliga kroppsdel – sökte sig direkt till ett stort hål i en tand i höger underkäke. Det var alltså en amalgamfyllning i tanden som lossnat och följt med när jag tog brödtuggan. Jag kände med en gång att detta skulle bli ett problem för mig pga de vassa kanterna som började irritera tungan. Då fick jag en idé.

Jag hade tagit med tuggummi på resan hit och nu kom jag på att jag kunde använda ett uttuggat sådant och försöka få det att bli en provisorisk ersättning för amalgamfyllningen jag tuggat bort. Sagt och gjort. När vi kom åter till lägenheten började jag tugga tuggummi allt vad jag orkade och efter en stund försökte jag få fast det som jag planerat och det fungerade ganska bra – det är bara lite svårt att få det att sitta fast. Det lindrar dock irritationen på tungan.

Och tur var väl det. Jag hade ju lovat sjunga några sånger på ”Hela kyrkan sjunger”-samlingen i turistkyrkan under temat ”Lydia Lithells sånger”. Det gick bra trots tuggummit i munnen. Det är väl inte fel att säga att det blev ett välsignat tuggummi och det blev en trevlig kväll med mycket sång och musik. Kyrkan var fullsatt.

Som avslutning på kvällens programdel sjöng vi unisont: ”Det enda jag vet”. Här kan du lyssna på refrängen:

Till det efterföljande kaffet serverades norsk söt lefse med äppelmos. Det var gott. Avslutningsvis tvingas jag konstatera att vädret ändrade karaktär under dagen – det har regnat och blåst ordentligt. Ur vädersynpunkt hoppas vi på en bättre morgondag.