Träff med pastorerna Sedat och Emil

Måndag förmiddag träffade vi två pastorer i Karjaliz och fick se deras kyrkor.

Emil till vänster, Sedat till höger

Sedats kyrka

Vi träffas först i Sedats kyrka som är en romsk församling. Så här ser kyrkan ut på utsidan ….

….. och så här ser själva kyrksalen ut.

Sedat berättar om kyrkans verksamhet bland barn och vuxna. De når ganska många människor. Han berättade också om mirakel som inträffade när de skulle bygga kyrkan. När plattan skulle gjutas gick det åt väldigt mycket vatten. De frågade grannarna om de fick ta vatten från dem, men det fick inte, eftersom grannarna var muslimer och inte ville ha en kristen kyrka där. De bad att Gud skulle hjälpa dem och så någon följande dag när de gick runt på kyrktomten fick de till sin förvåning se att det sprang upp en vattenkälla på gräset en liten bit ifrån där där det skulle gjutas. Det blev stor glädje förståss. Nästa bild visar den plats där vattenkällan sprang upp.

Det fanns även andra mirakel i samband med detta kyrkbygge. Det var motstånd från de lokala myndigheterna och sen när det gällde finansieringen av kyrkbygget. En man drömde för många år sedan, innan kommunismens fall att hans skulle vara med och bekosta bygget av en kyrka. Han visste inte när och inte var. Men så deltog han i en gudstjänst i Burgas, i östra Bulgarien, där Sedat medverkade och var ute på en turné för att samla in pengar till sitt kyrkbygge. Då förstod mannen med drömmen att det var dett kyrkbygge som han skulle vara med och finansiera och på den vägen blev det. Fantastiskt!

Emils kyrka

Så åkte vi vidare till Emils kyrka. De som tillhör denna kyrka är främst bulgarer. Emil berättade om verksamheten. Så här ser kyrkan på ut- och insidan.

Teatervision

I Emils kyrka träffade vi ett par som ville dela sin vision om att få komma in i kyrkorna och göra dockteater av de bibliska berättelserna. De har fått komma in i Emils kyrka, men övriga kyrkor har hittills varit avvaktande. Förhoppningsvis kan det bli ändring på detta.

Ghettot Kaljinka

När vi ätit lunch for vi upp till kvarteret Kaljinka som egentligen inte finns registrerat eller upptaget i någon stadsplan. De som bor här (romer) finns egentligen inte. Många av dem lever under miserabla förhållanden. Många saknar vatten i sina bostäder. I denna miljö finns en liten romsk kyrka.

Här ansvarar Leila och hennes man för verksamheten. Mycket av arbetet består av att erbjuda barnen i området lite skolundervisning.

Med på bilden är också deras son Iliam. Han lär vara den förste rom som går en högskoleutbildning. Hans önskar är att bli engelsklärare

Här har vi den barn- och ungdomsgrupp som samlas!

Så avslutades dagen med att vi åt lite kvällsmat. Jag avlutar detta inlägg med några vyer.